Döden
Nu har Isak börjat fundera på döden på allvar.
Vad händer när man dör? Vart kommer man?
Vi har pratat om att alla dör när de är gamla nog (ingen ålder är sagd, jag vågar inte lova honom att jag lever länge eftersom man faktiskt inte vet vad som händer).
Igår när Isak skulle somna så klarade han inte av det utan sa att det inte funkade fastän han blundade och försökte. Vi sa att han inte skulle tänka på att sova utan bara slappna av och låta det få ta lång tid (ibland är han stressad över att han inte somnar direkt och då hjälper det att han vet att det får ta tid).
Han kom dock upp lite senare och storgrät.
- Mamma, jag vill inte vara ensam. Hur ska jag klara mig då?
Nu förstod jag att vår diskussion om döden kommit tillbaka och vi hade pratat om att jag skulle dö en dag.
Jag förklarade att han kommer klara sig eftersom han antagligen är vuxen och kanske har egna barn då. Jag skulle vara farmor till barnen och Isak skulle bo någon annanstans iaf.
- Men var bor de då? Och vad heter deras mamma?
Här fortsatte jag med att säga att jag inte får bestämma vad barnens mamma heter, utan att han själv ska bestämma vem han vill leva med när han blir stor.
Svaret accepterades.
Henrik och jag berättade att vi var mer än 30 år när vi träffades och att vi inte visste innan att det skulle bli vi som var Isaks föräldrar. Vi jämförde med hur gamla våra föräldrar är och gammelmormor som är 85.
Nu lugnade Isak sig mer och så sa han:
- Men hur ska de veta vem du var då? Hur ska de komma ihåg dig?
- Henrik berättade att det som finns i minnet kan inte tas ifrån en, sen pratade vi om fotografier och att om man har kort på folk så kommer man ihåg dem bättre.
- Har vi kort på er? var ju en naturlig följdfråga.
- Jajamensan, det finns kort på oss.
- Finns det kort på morfar?
- Jodå, vi har kort på morfar, men eftersom han och mormor snart kommer till oss så kan du själv få ta kort på dem också. Imorgon ska vi träffa farmor och farfar också och då får du ta kort på dem så har du kort på alla och kan minnas vem du vill.
Efter detta blev Isak lugn och somnade till slut bredvid oss i soffan....
Korten som han tog???
De kommer att publiceras här snart.....
Vad händer när man dör? Vart kommer man?
Vi har pratat om att alla dör när de är gamla nog (ingen ålder är sagd, jag vågar inte lova honom att jag lever länge eftersom man faktiskt inte vet vad som händer).
Igår när Isak skulle somna så klarade han inte av det utan sa att det inte funkade fastän han blundade och försökte. Vi sa att han inte skulle tänka på att sova utan bara slappna av och låta det få ta lång tid (ibland är han stressad över att han inte somnar direkt och då hjälper det att han vet att det får ta tid).
Han kom dock upp lite senare och storgrät.
- Mamma, jag vill inte vara ensam. Hur ska jag klara mig då?
Nu förstod jag att vår diskussion om döden kommit tillbaka och vi hade pratat om att jag skulle dö en dag.
Jag förklarade att han kommer klara sig eftersom han antagligen är vuxen och kanske har egna barn då. Jag skulle vara farmor till barnen och Isak skulle bo någon annanstans iaf.
- Men var bor de då? Och vad heter deras mamma?
Här fortsatte jag med att säga att jag inte får bestämma vad barnens mamma heter, utan att han själv ska bestämma vem han vill leva med när han blir stor.
Svaret accepterades.
Henrik och jag berättade att vi var mer än 30 år när vi träffades och att vi inte visste innan att det skulle bli vi som var Isaks föräldrar. Vi jämförde med hur gamla våra föräldrar är och gammelmormor som är 85.
Nu lugnade Isak sig mer och så sa han:
- Men hur ska de veta vem du var då? Hur ska de komma ihåg dig?
- Henrik berättade att det som finns i minnet kan inte tas ifrån en, sen pratade vi om fotografier och att om man har kort på folk så kommer man ihåg dem bättre.
- Har vi kort på er? var ju en naturlig följdfråga.
- Jajamensan, det finns kort på oss.
- Finns det kort på morfar?
- Jodå, vi har kort på morfar, men eftersom han och mormor snart kommer till oss så kan du själv få ta kort på dem också. Imorgon ska vi träffa farmor och farfar också och då får du ta kort på dem så har du kort på alla och kan minnas vem du vill.
Efter detta blev Isak lugn och somnade till slut bredvid oss i soffan....
Korten som han tog???
De kommer att publiceras här snart.....
Fortsätter mitt hårprojekt...
Nu har jag tvättat håret med enbart balsam i ca två veckor och detta är resultatet så här långt:
På första bilden har jag tvättat med schampo och sen balsam, alltså en sista tvätt. Därefter är det bara balsam och självtorkat hår.
Snart ska jag ge mig in i egna inpackningar och andra små tricks....
Vad säger ni? Ser ni någon skillnad???
Det jag själv märkte igår när sista bilden togs är att håret börjar skruva sig mer....
På första bilden har jag tvättat med schampo och sen balsam, alltså en sista tvätt. Därefter är det bara balsam och självtorkat hår.
Snart ska jag ge mig in i egna inpackningar och andra små tricks....
Vad säger ni? Ser ni någon skillnad???
Det jag själv märkte igår när sista bilden togs är att håret börjar skruva sig mer....
Kvällens hårtvätt
Nu har jag tvättat håret igen och tagit kort.
Dessvärre funkar inte minneskortet till kameran längre så Henrik fick fota med mobilen istället. Kvaliteten är inte lika bra som med vanliga kameran....
Dessutom schamponerade jag Emilia för sista gången idag, får se hur hennes fina hår blir av balsamtvätt....
Dessvärre funkar inte minneskortet till kameran längre så Henrik fick fota med mobilen istället. Kvaliteten är inte lika bra som med vanliga kameran....
Dessutom schamponerade jag Emilia för sista gången idag, får se hur hennes fina hår blir av balsamtvätt....
Barnatro - teologi på hög nivå
- Jag är Jesus! är en replik som ofta hörs i detta hus... Ingen av dem vill vara Gud, båda vill vara Jesus. När jag en dag frågade Verner vad Jesus kan göra så svarade han självklart:- Han kan spruta vatten på eld.
Tidigt imorse när vi vaknade så blev det en diskussion om döden.
- När man dör så lever man igen och så dör man igen, sa Isak.
- Jaha gör man? frågade jag.
- Mmm, fortsatte Isak, men sen fick han inte ihop det med att man kommer till himlen till Gud.
- Man DÖR! sa Verner, han vet inte vad som händer sen, men han hörde ju Isaks tankar.
Jag fortsatte dagen med att ställa lite frågor till killarna:
Var bor Gud?
Isak: I himlen
Verner: Med Jesus, i ett vitt hus.
Vad kan Gud göra?
Isak: Skapa alla djur
Verner: Simma och ha barnen kär.
Vad händer när man dör?
Isak (som nu funderat och fått mer reda på tankarna): Först dör man och läggs i en låda, så blir man ett skelett.
Sen kommer man till himlen och finns inte mer (här menade han på jorden).
Verner: Man kommer till det vita huset - till Gud.
Vad gör Gud?
Isak: Han hjälper vuxna att bestämma barns namn så de får härliga namn.
Vem är Jesus?
Isak: Jag vet inte
Verner: Jesus är Jesus!
Vad gjorde Jesus:
Isak: Han gjorde så de inte var dumma mer.
Så här ber Verner:
Gud som haver barnen kär
ser du mig å liten är
Var jag mig å världen vänder
står min flicka världen vänder.
Isaks bordsbön när Verner hade fötts var:
Gode den Verner
Amen
(Gode Gud välsigna maten. Amen:)
Verner ritar så man ser vad det ska föreställa....
Vår lilla kille som inte varit så noga med vad han gör och att detaljer stämmer har plötsligt blivit stor´.
Han leker och fantiserar så det står härliga till och häromdagen då han var ensam hemma från dagis för att han var sjuk så fick han rita.
Här är hans fina alster:
Ni ser väl vem det är???
Han har ritat sin mamma, dvs mig....
Ben och armar har jag + glasögon !
En lodrät näsa och mun som pekar nedåt har han lyckats få till och strecken rakt över allting är min mage.
Lilla, fina Verner som är 3 år........
Han leker och fantiserar så det står härliga till och häromdagen då han var ensam hemma från dagis för att han var sjuk så fick han rita.
Här är hans fina alster:
Ni ser väl vem det är???
Han har ritat sin mamma, dvs mig....
Ben och armar har jag + glasögon !
En lodrät näsa och mun som pekar nedåt har han lyckats få till och strecken rakt över allting är min mage.
Lilla, fina Verner som är 3 år........
Min andra tvätt med enbart balsam
Nu har jag tvättat håret igen, det är häftigt att se hur det ska bli.
Fatta att jag som aldrig varit fåfäng har blivit så här????!!!
Skrämmande kan man ju tycka att det är, eller hur. Eller ganska fantastiskt. Välj själv!
Fatta att jag som aldrig varit fåfäng har blivit så här????!!!
Skrämmande kan man ju tycka att det är, eller hur. Eller ganska fantastiskt. Välj själv!
Schampofritt - sista schamponeringen och första balsamtvätten
Ser du någon skillnad?????Jag har läst på ett forum (www.lockig.se) att man inte ska tvätta håret med schampo, så jag tänkte testa vad som händer med mitt hår.
Det första man ska göra är att tvätta sitt hår med ett schampo som innehåller sulfater och efter det tvättar man enbart med godkänt balsam (finns en lista på siten), Eldorados balsam och Willys olivbalsam är godkända tex.
Jag använder Willys olivbalsam.
Här är efter sista schamponeringen med schampo och olivbalsam:
Här kommer tvätten några dagar senare. Jag har enbart tvättat med olivbalsam.
Håret har inte torkat lika mycket som på första bilden.
Isak är 5 år!
Hej, jag heter Isak och jag är 5 år!
Så presenterar vår äldste son sig med en sträckning på kroppen.
Att vara 5 år är tydligen något magiskt, då kan man allt och man är störst, bäst och vackrast.
Självförtroendet som den lille killen har är verkligen avundsvärt!
Igår var vi på bvc och kollade upp Isak, det var hans sista bvc-besök vilket känns konstigt. Tänk att vår lille kille är så stor, han har nog rätt ändå =)
Han har iaf helt klart lagt på sig i vikt så det inte är någon fara även om han inte är en tungviktare. Idag väger han 17,3 kg till en längd på 111,5 cm.
Vi satt och läste i en bok när Isak hämtades och det imponerade lite på sköterskan.
- Åh, kan du läsa? ja och jag kan skriva brev till mormor på datorn, svarar Isak.
Han läser och kan räkna till 100.
Stackars bvc-tanten frågade hur långt han kan räkna och där fick vi sitta ett tag....
Sen fick Isak frågan vad han ska bli när han blir stor, spännande tyckte jag för det varierar från dag till dag och lite beroende på hans humör och vad han sett senast.
Idag svarade Isak att han ska köra kran när han blir stor.
Hon tyckte att Isak är väldigt duktig och vetgirig och det vi funderar på när det gäller hans drömmerier och att han ibland är okontaktbar trodde hon inte var någon fara, utan att det bara bottnar i att Isak funderar på hur saker och ting fungerar.
Enligt henne är han en normal, vetgirig och duktig 5-åring.
Det kändes skönt att höra...
Han fick tillbaka en bild som han ritade som 4-åring, ett självporträtt. Åh vad han funderade när han såg den(konversation mellan bvc-tanten och Isak):
- Men, den har inga armar!
- Jo, du har ritat ett långt streck här.
- Hmm, MEN benen sitter ju på huvudet! Vad konstigt! Haha.
- Jo men du har ritat hår så det är lite detaljer.
- Ja, men benen på huvudet. Haha.
- Och du kunde skriva ditt namn redan då.
(Här svarar inte Isak för det har han kunnat så länge så han förstår inte ens att det skulle vara något speciellt)
Så presenterar vår äldste son sig med en sträckning på kroppen.
Att vara 5 år är tydligen något magiskt, då kan man allt och man är störst, bäst och vackrast.
Självförtroendet som den lille killen har är verkligen avundsvärt!
Igår var vi på bvc och kollade upp Isak, det var hans sista bvc-besök vilket känns konstigt. Tänk att vår lille kille är så stor, han har nog rätt ändå =)
Han har iaf helt klart lagt på sig i vikt så det inte är någon fara även om han inte är en tungviktare. Idag väger han 17,3 kg till en längd på 111,5 cm.
Vi satt och läste i en bok när Isak hämtades och det imponerade lite på sköterskan.
- Åh, kan du läsa? ja och jag kan skriva brev till mormor på datorn, svarar Isak.
Han läser och kan räkna till 100.
Stackars bvc-tanten frågade hur långt han kan räkna och där fick vi sitta ett tag....
Sen fick Isak frågan vad han ska bli när han blir stor, spännande tyckte jag för det varierar från dag till dag och lite beroende på hans humör och vad han sett senast.
Idag svarade Isak att han ska köra kran när han blir stor.
Hon tyckte att Isak är väldigt duktig och vetgirig och det vi funderar på när det gäller hans drömmerier och att han ibland är okontaktbar trodde hon inte var någon fara, utan att det bara bottnar i att Isak funderar på hur saker och ting fungerar.
Enligt henne är han en normal, vetgirig och duktig 5-åring.
Det kändes skönt att höra...
Han fick tillbaka en bild som han ritade som 4-åring, ett självporträtt. Åh vad han funderade när han såg den(konversation mellan bvc-tanten och Isak):
- Men, den har inga armar!
- Jo, du har ritat ett långt streck här.
- Hmm, MEN benen sitter ju på huvudet! Vad konstigt! Haha.
- Jo men du har ritat hår så det är lite detaljer.
- Ja, men benen på huvudet. Haha.
- Och du kunde skriva ditt namn redan då.
(Här svarar inte Isak för det har han kunnat så länge så han förstår inte ens att det skulle vara något speciellt)
Sjukt....
Jaha, förra veckan fick Emilia vara hemma från dagis, för hon hade ögoninflammation och feber.
Idag är vi hemma hela bunten.
Natten till igår var det Verners tur, han vaknade mitt i natten och kunde inte få upp ögonen, idag har han 39 graders feber.
Emilia har hostat en hel del och Isak sov fast klockan var 7.30 - händer aldrig annars.
Jag har ont i halsen, huvudet och öronen - förkylning på gång alltså...
Då bestämde jag att ingen går till dagis utan vi stannar hemma allihop.
Tror ni barnen är lugna som filbunkar???
Nej nej, jag förstår inte, de är precis som vanligt! Hur orkar man när febern härjar i lilla kroppen?
Sen ringer jag Henrik, han har världens förkylning, ont i huvudet och känner sig dålig. Han kommer gå på möten som är viktiga på morgonen och sen åker han hem sa han...
Idag är vi hemma hela bunten.
Natten till igår var det Verners tur, han vaknade mitt i natten och kunde inte få upp ögonen, idag har han 39 graders feber.
Emilia har hostat en hel del och Isak sov fast klockan var 7.30 - händer aldrig annars.
Jag har ont i halsen, huvudet och öronen - förkylning på gång alltså...
Då bestämde jag att ingen går till dagis utan vi stannar hemma allihop.
Tror ni barnen är lugna som filbunkar???
Nej nej, jag förstår inte, de är precis som vanligt! Hur orkar man när febern härjar i lilla kroppen?
Sen ringer jag Henrik, han har världens förkylning, ont i huvudet och känner sig dålig. Han kommer gå på möten som är viktiga på morgonen och sen åker han hem sa han...
Att vara mamma !!!
Ni har säkert redan sett och hört detta, men den säger det jag tjatar om varje dag.
Lyssna och småle....
http://www.youtube.com/watch?v=ati3k32-NXI
Idag har jag och Henrik pratat allvar med Isak. Han börjar vara en stor kille som kan saker på egen hand, det är toppen men idag trodde han att bara för att man gillar tuffa lekar och lite läskigare saker så klarar man av att bli knuffad och att man får bråka.
Isak har en kompis på dagis som är tuffare än vad Isak är, inte svårt alls egentligen =)
Nå de var hemma hos den här kompisen för första gången och när jag hämtar Isak så kommer det fram att de bråkat och att Isak var den som startade det hela genom att knuffas.
Killens pappa trodde inte på sin son när han sa att Isak började, men när jag frågade Isak hur det var så sa han att han hade knuffat först. Isak ljuger faktiskt aldrig även om det gäller saker han inte är stolt att berätta.
Det innebar att Isak fick be om ursäkt såklart, men sen när vi kom hem pratade vi mycket om hur man beter sig mot varandra och då sa han:
- Men han gillar läskigare saker (dvs jag trodde han klarade att bli knuffad)
Så vi pratade mer med Isak och bestämde oss för att åka tillbaka till killen med en liten present (jag hade köpt en spindelmannen-tandborste/ tandkräm och tandborsthållare som låg i vårt presentskåp).
Vi åkte tillbaka och Isak bad återigen om ursäkt och så sa han att han ville att killen och han skulle vara kompisar.
Hoppas att det här beteendet visar att man får stå för sina handlingar och att allt man gör får konsekvenser.....
Så, mamma-sången var toppen att höra just idag!!
Familjeparkering
Försök INTE sno en familjeparkering om du inte har småbarn och jag är i närheten!
Jag blir sååå irriterad på folk som gör det. När vi kommer med familjen och ska handla och det i bilen sitter 3 barn i bilstolar så är det faktiskt en hel del krångel att ta sig i och ur bilen.
Då är det så skönt att ha en plats som är bredare än normalt.
Jag hatar när man bara kan slå upp dörren precis, sen ska man ta ur barnet som sitter i bilstolen i mitten av bilen - det går knappt. För att sen inte tala om när barnen själva vill öppna sina dörrar och man är livrädd att bilen som står närmast ska få en repa.
Därför blir jag superglad varje gång man hittar familjeparkeringarna lediga!
Idag fick jag tag i en sån och när vi ska ut och åka hem från affären så ser jag en bil med en ensam kille (ca 40 år) som tydligen tänker ta platsen som jag just ska åka ut från. Bakom hans bil ser jag också att det kommer ett par där mamman sitter i baksätet och man ser liggvagnen ligga i skuffen - det är DE som ska få platsen jag lämnar tänker jag.
Därför påbörjar jag min plan, jag segar mig ut från parkeringen så att killen som är ensam ska tröttna och köra vidare. Dessvärre tröttnar han inte utan försöker tränga sig bakom mig fastän jag står så snävt jag kan och försöker hindra honom. Jag ser hur föräldraparet i bilen pratar om att nu tar han deras plats (alla ser att inga barn finns i bilen).
DÅ tänder jag till! Jag sliter av bilbältet, stormar ut ur bilen och säger till föraren som har fönstret öppet och nu kollar förvånat på mig att det han tar faktiskt är en familjeparkering. Här pekar jag med hela handen och visar på bilen som är bakom hans och fortsätter: De där har barnvagn i sin bil och behöver därför den här parkeringen.
Killen i bilen mumlar: ok, jag visste inte... här har jag redan gått till min bil (och jag hade inte accepterat att han inte flyttat sig) och killen backar och söker sig en annan plats.
Gissa vad glada föräldrarna i den väntande bilen var!! Jag fick tummen upp och applåder och jag var så stolt!
Så, nästa gång du tänker ta en familjeparkering, tänk dig noga för om du behöver den!
Den som kommer bakom dig kanske har barnstolar och barnvagnar som ska strulas mer med än att du vill ha nära till affären.
PS:
Ni som alltid sköter er och tar andra parkeringar när småbarnen inte är med räknas inte till de jag blir irriterad på!!!
Jag blir sååå irriterad på folk som gör det. När vi kommer med familjen och ska handla och det i bilen sitter 3 barn i bilstolar så är det faktiskt en hel del krångel att ta sig i och ur bilen.
Då är det så skönt att ha en plats som är bredare än normalt.
Jag hatar när man bara kan slå upp dörren precis, sen ska man ta ur barnet som sitter i bilstolen i mitten av bilen - det går knappt. För att sen inte tala om när barnen själva vill öppna sina dörrar och man är livrädd att bilen som står närmast ska få en repa.
Därför blir jag superglad varje gång man hittar familjeparkeringarna lediga!
Idag fick jag tag i en sån och när vi ska ut och åka hem från affären så ser jag en bil med en ensam kille (ca 40 år) som tydligen tänker ta platsen som jag just ska åka ut från. Bakom hans bil ser jag också att det kommer ett par där mamman sitter i baksätet och man ser liggvagnen ligga i skuffen - det är DE som ska få platsen jag lämnar tänker jag.
Därför påbörjar jag min plan, jag segar mig ut från parkeringen så att killen som är ensam ska tröttna och köra vidare. Dessvärre tröttnar han inte utan försöker tränga sig bakom mig fastän jag står så snävt jag kan och försöker hindra honom. Jag ser hur föräldraparet i bilen pratar om att nu tar han deras plats (alla ser att inga barn finns i bilen).
DÅ tänder jag till! Jag sliter av bilbältet, stormar ut ur bilen och säger till föraren som har fönstret öppet och nu kollar förvånat på mig att det han tar faktiskt är en familjeparkering. Här pekar jag med hela handen och visar på bilen som är bakom hans och fortsätter: De där har barnvagn i sin bil och behöver därför den här parkeringen.
Killen i bilen mumlar: ok, jag visste inte... här har jag redan gått till min bil (och jag hade inte accepterat att han inte flyttat sig) och killen backar och söker sig en annan plats.
Gissa vad glada föräldrarna i den väntande bilen var!! Jag fick tummen upp och applåder och jag var så stolt!
Så, nästa gång du tänker ta en familjeparkering, tänk dig noga för om du behöver den!
Den som kommer bakom dig kanske har barnstolar och barnvagnar som ska strulas mer med än att du vill ha nära till affären.
PS:
Ni som alltid sköter er och tar andra parkeringar när småbarnen inte är med räknas inte till de jag blir irriterad på!!!
Hittekatt
En hittekatt har kommit över tröskeln till vårt hus.
Igår ringde svärmor som har en djurfodersaffär tillsammans med svärfar. De hade haft en liten katt strykande utanför i en veckas tid. I detta lilla samhälle brukar folk komma in till dem för att höra om någon hittat deras katt och för att sätta upp lappar.
Denna lilla varelse har ingen frågat efter. Den ser ut att vara ca 4 månader kanske.
När svärmor ringde och frågade om vi kunde ta en katt till var det ingen tvekan.
Jag och barnen åkte och hämtade katten som är tillgiven, rumsren och jättehungrig.
I gårkväll somnade den i Isaks säng:
Idag har jag varit runt och kollat lite anslagstavlor för att se om nån saknar den lille - men inget napp alls.
Vi ska sätta upp lappar själva att vi hittat den också såklart.
Barnen hoppas dock att ingen kommer höra av sig....
Igår ringde svärmor som har en djurfodersaffär tillsammans med svärfar. De hade haft en liten katt strykande utanför i en veckas tid. I detta lilla samhälle brukar folk komma in till dem för att höra om någon hittat deras katt och för att sätta upp lappar.
Denna lilla varelse har ingen frågat efter. Den ser ut att vara ca 4 månader kanske.
När svärmor ringde och frågade om vi kunde ta en katt till var det ingen tvekan.
Jag och barnen åkte och hämtade katten som är tillgiven, rumsren och jättehungrig.
I gårkväll somnade den i Isaks säng:
Idag har jag varit runt och kollat lite anslagstavlor för att se om nån saknar den lille - men inget napp alls.
Vi ska sätta upp lappar själva att vi hittat den också såklart.
Barnen hoppas dock att ingen kommer höra av sig....
