Barn är barn, eller?
Idag när jag hämtade Emilia hade hon blivit biten av en annan på dagis. Det visade sig vara ett stort märke efter tänderna, men innan jag blivit visad detta var min fråga:
Bet hon tillbaka?
Alltså, det viktiga för mig var att hon inte skadat någon annan. Konstigt egentligen. Eller kanske inte, jag såg ju att hon mådde bra när jag kom för att hämta henne.
Sen visar det sig att hon själv håller på att skrämma en annan liten tjej. Emilia motar in tjejen i ett hörn så hon blir rädd och gråter/ skriker. Nu är de bara 1,5 år men iaf. Det är inte roligt när man hör att ens barn gör andra illa. Dessvärre går det inte att prata med henne när hon är så pass liten.
Här hemma lyfter vi bort dem från situationen och sen får de säga förlåt. Jag hoppas att det hjälper Emilia att inse så småningom att man ska vara snäll och rädd om sina kompisar.
Bet hon tillbaka?
Alltså, det viktiga för mig var att hon inte skadat någon annan. Konstigt egentligen. Eller kanske inte, jag såg ju att hon mådde bra när jag kom för att hämta henne.
Sen visar det sig att hon själv håller på att skrämma en annan liten tjej. Emilia motar in tjejen i ett hörn så hon blir rädd och gråter/ skriker. Nu är de bara 1,5 år men iaf. Det är inte roligt när man hör att ens barn gör andra illa. Dessvärre går det inte att prata med henne när hon är så pass liten.
Här hemma lyfter vi bort dem från situationen och sen får de säga förlåt. Jag hoppas att det hjälper Emilia att inse så småningom att man ska vara snäll och rädd om sina kompisar.
