teberoende

Hej,  jag heter Isak och jag är 5 år!
Så presenterar vår äldste son sig med en sträckning på kroppen.

Att vara 5 år är tydligen något magiskt, då kan man allt och man är störst, bäst och vackrast.
Självförtroendet som den lille killen har är verkligen avundsvärt!
Igår var vi på bvc och kollade upp Isak, det var hans sista bvc-besök vilket känns konstigt. Tänk att vår lille kille är så stor, han har nog rätt ändå =)

Han har iaf helt klart lagt på sig i vikt så det inte är någon fara även om han inte är en tungviktare. Idag väger han 17,3 kg till en längd på 111,5 cm.
Vi satt och läste i en bok när Isak hämtades och det imponerade lite på sköterskan.
- Åh, kan du läsa? ja och jag kan skriva brev till mormor på datorn, svarar Isak.
Han läser och kan räkna till 100.
Stackars bvc-tanten frågade hur långt han kan räkna och där fick vi sitta ett tag....
Sen fick Isak frågan vad han ska bli när han blir stor, spännande tyckte jag för det varierar från dag till dag och lite beroende på hans humör och vad han sett senast.
Idag svarade Isak att han ska köra kran när han blir stor.

Hon tyckte att Isak är väldigt duktig och vetgirig och det vi funderar på när det gäller hans drömmerier och att han ibland är okontaktbar trodde hon inte var någon fara, utan att det bara bottnar i att Isak funderar på hur saker och ting fungerar.
Enligt henne är han en normal, vetgirig och duktig 5-åring.
Det kändes skönt att höra...

Han fick tillbaka en bild som han ritade som 4-åring, ett självporträtt. Åh vad han funderade när han såg den(konversation mellan bvc-tanten och Isak):
- Men, den har inga armar!
- Jo, du har ritat ett långt streck här.
- Hmm, MEN benen sitter ju på huvudet! Vad konstigt! Haha.
- Jo men du har ritat hår så det är lite detaljer.
- Ja, men benen på huvudet. Haha.
- Och du kunde skriva ditt namn redan då.
(Här svarar inte Isak för det har han kunnat så länge så han förstår inte ens att det skulle vara något speciellt)